På tok för länge sen som jag bloggade senast. Jag antar att det helt enkelt inte hänt något speciellt i mitt liv, iaf inte nåt som jag känner att jag kan blogga om. Har inte riktigt haft lust, ork eller tid heller för den delen. Men nu när jag ligger i min säng och väntar på att min pojkvän ska spy klart på nedervåningen känner jag en liten saknad efter bloggandet. Så även om detta kanske inte är det trevligaste blogginlägget så behövs det, jag måste få skriva av mig...

Jo, men vi har ju spytt hela bunten. Det började med att jag mådde illa när vi kom hem i fredags. Sen kände jag att jag inte kunde äta middag. Så jag gick och la mig. Sen spydde jag. Och sju gånger till efter det. På lördagen låg jag med feber, sov nästan hela dagen. Idag känner jag min nästan frisk. Kan inte äta, bara lite i taget, och det enda jag ätit hittills är lite nyponsoppa, lite yoghurt och en macka. Rätt tråkig mat i längden.

På lördagen började pappa spy. Idag har han legat med feber. Knappt sett skymten av honom. Har kollat till honom lite då och då, sett till att han dricker och inte blir för varm. Ibland är det trots allt bra att läsa omvårdnadsprogrammet.

På eftermiddagen/kvällen idag började min pojkvän spy. Och för inte särskilt länge sen började även pappas fru spy. Nu är det bara att hoppas att inte mamma, som var på besök här idag, inte börjar hon med...

Och jag är glad att det är magsjuka/vinterkräksjuka, och inte någon form av massgraviditet.

Haha, fräschaste blogginlägget någonsin! Men som sagt, jag behövde verkligen skriva av mig. Och när det är så kan man skriva nästan vad som helst.

XOXO

Babella

Uschushusch. Sjuk, trött och halvdöd. Det kan bli bättre, ja.
Och jag har nog feber när jag skriver detta..

Pappa väckte mig med frukost på sängen. Tänkte ignorera honom först, men jag fick en känsla av att jag skulle vinna på att öppna ögonen trots allt. Och där stod han med en bricka med mitt favoritte och mitt favoritbröd med mitt favoritpålägg på. Amanda goes happy!

Kommer knappt ihåg när jag fick frukost på sängen senast. Hösten 2008 på Öland. Min namnsdag. Jag fick en kalender som pappa visste att jag ville ha. Rosa bandets kalender för 2009. Exakt ett år senare fick jag rosa bandets kalender för 2010. Den är rosa och jättesöt. Jag gillar inte rosa i vanliga fall, men den är riktigt söt.

Efter det har jag ägnat hela dagen åt musik. Plinkat på pianot. Det känns inte så välstämt längre. Installerat skrivaren på min dator så jag kunde skriva ut noter. Är förvånad att jag klarade av det utan hjälp. Spelat gitarr och sjungit till. Det var inte så smart märkte jag efteråt. Det sägs ju att man lär sig av sina misstag. Jag är nog ett undantag.

Eller kanske inte. Köpte ju en ny töjstav till örat. Har inte tappat den. Den sitter jättebra. Kan dra igenom den helt utan problem nu. Känns rätt tråkigt egentligen. Lyckades töja på en dag ungefär. Vad ska jag göra nu? Ah, right. Mitt hår. Såklart. Det ser helt hemskt ut. Det känns som att det syns mindre för varje dag som går.. Tur att jag ska få hjälp med att färga om det snart.

XOXO
en febrig Babella

Hur kommer det sig att kärlek är så svårt?

Tänk om universum vore fulländat. Då skulle man födas, växa upp med massor av kärlek i en värld utan krig, helt ovetande om att det finns annan kärlek än den man får från föräldrar och andra släktingar. Sen, vid någon ålder, så blir man mogen. Man lär sig att man kan älska någon på andra sätt än man älskar sina föräldrar. Och så blir man kär i nån, gifter sig och skaffar barn. Och innan dess har man skaffat sig en bra utbildning och ett bra jobb, så man kan försörja familjen. Och man kan såklart inte bli kär i någon annan än den man gift sig med, man älskar bara den och vill aldrig ha någon annan. Sen dör man. Samtidigt som sin partner såklart, så man slipper vara ledsen över det.

Synd att vi inte lever i ett fulländat universum. Eller tur kanske.

Uschuschusch, varför alla dessa tankar? Och varför alla dessa känslor?

Till er som vill ha en uppdatering om resten av mig just nu:
x Jag har börjat skolan igen. Konstigt nog längtade jag efter att gå i skolan. Skönt att ha det som vanligt igen, I guess.
x Jag har nya glasögon. Stora, svarta plastglasögon. Det är knappt någon som märker att jag inte har mina gamla, så jag antar att de passar bra. Eller så passar de fett illa, men ingen vågar säga något.
x Jag färgade håret idag. Jag tror att det blev fail. Igen. Precis som förra gången. Men denna gång berodde det inte på att frisören inte färgade den färg jag skulle ha, utan att vi hade för lite färg. Men jag ska färga det igen. Snart.
x Jag började töja örat igår. Men jag tappade den igår också. Så jag måste köpa ny. 60 kronor bara sådär, åt helvete. Kul.
x Jag kanske borde byta namn. Babella Bitterfitta. Passar helt klart bättre.
x Oh, right. Jag har hittat min tvillingsjäl.

XOXO
Babella

Datorkrasch 2038. Flashback anyone?
Läste en riktigt förvirrande artikel i Aftonbladet härom dagen. Nu är det ju dags igen för att varna om att datorerna kommer att ge upp. För nu har de ju inga ”tidsstämplar kvar”. Tidsstämplarna representerar sekunderna i datorerna. Öh… Va? Är det bara jag som tycker att det är riktigt, riktigt skumt?
Det roligaste i artikeln var ändå när de skulle berätta när kraschen skulle inträffa. För i början stod det såhär:
Klockan tickar just nu ner, bokstavligt talat. För om drygt 28 år, tisdagen den 19 januari 2038, så kommer buggen att slå till.
Senare i artikeln är det annorlunda.
När klockan i datorerna räknar en sekund över 2038 så kommer allt slå om – och systemet tror plötsligt det är fredagen den 13 december 1901. Lucia. Men 137 år fel.
Är det bara jag som tänker WTF??? just nu? Har jag missuppfattat precis allt, eller är det helt sjukt, det här?

Och sen var det ju det här med kokosnötter. De kan ju vara farliga. Tydligen. Förutsatt att man sitter under en kokospalm.
Nyligen satt han (Färjan-Håkan) och gick igenom lite papper, helt ovetandes om de livsfarliga nötterna som dinglade 20 meter ovanför. Helt plötsligt smällde det till. Nöten träffade Håkan mitt i pannan.
Ursäkta, men HAHAHAHAHAHAHA!!! En snubbe får en nöt i pannan, och då blir det feta rubriker, och kokosnöten är dödlig!!!
Nej okej då, det har skett andra olyckor med (mer eller mindre) kändisar. 2006 trillade Keith Richards ner från en kokospalm i Fiji. Under Robinson 2008 råkade en deltagare hugga en annan deltagare i huvudet med en machete när han letade efter palmhjärta. Under samma säsong högg en tredje deltagare sig i fingret när han skulle dela en kokosnöt.
Varför, varför, varför klättrar men i en kokospalm? Och hur lyckas man råka hugga någon i huvudet? (Det kan ju knappast vara så att han letade efter hennes hjärta.. Om hon hade det där uppe måste hon varit väldigt väldigt väldigt rädd förstås. Och det skulle nog jag vara om jag fick en machete i huvudet…) Och varför flyttar man inte handen när man ska dela en kokosnöt? Jag fattar ingenting..

Något annat som kan vara farligt är ju årets julklapp, spikmattan. Den kan orsaka hjärtklappning, illamående och svimmning. Men bara om man har högt blodtryck. Mankan dessutom få hudsjukdomar. Men bara om man inte tvättar den.
Kom igen. Det mesta kan nog orsaka illamående och hudsjukdomar om man har högt blodtryck och inte tvättar objektet. Tänk till exempel om man inte skulle diska tallrikar och bestick efter att man ätit. Jag mår illa av att bara tänka på det. Så kom igen, kom på något bättre att skriva om, Aftonbladet.

Något som däremot definitivt är farligt är svininfluensan, eller ”den nya influensan” som man ska säga numera. Men jag förstår inte riktigt varför det är sån uppståndelse över det egentligen. Visst, det spred sig jättefort. Men det gjorde ju fågelinfluensan också. Och den försvann ju. Dessutom dör ju fler av ”vanlig influensa” än av svininfluensan. Men det kan ju faktiskt vara så att så ”få” (det är ju fortfarande alldeles för många) har dött eftersom alla vaccinerat sig så duktigt. Eller så var det här med vaccination ett stort misstag eftersom svininfluensan skulle snabbt försvinna av sig själv. Det kommer vi ju aldrig få veta, och det kanske är lika bra. JAg har iaf inte vaccinerat mig. And I’m fucking proud of it.

XOXO
Babella