Hur kommer det sig att kärlek är så svårt?

Tänk om universum vore fulländat. Då skulle man födas, växa upp med massor av kärlek i en värld utan krig, helt ovetande om att det finns annan kärlek än den man får från föräldrar och andra släktingar. Sen, vid någon ålder, så blir man mogen. Man lär sig att man kan älska någon på andra sätt än man älskar sina föräldrar. Och så blir man kär i nån, gifter sig och skaffar barn. Och innan dess har man skaffat sig en bra utbildning och ett bra jobb, så man kan försörja familjen. Och man kan såklart inte bli kär i någon annan än den man gift sig med, man älskar bara den och vill aldrig ha någon annan. Sen dör man. Samtidigt som sin partner såklart, så man slipper vara ledsen över det.

Synd att vi inte lever i ett fulländat universum. Eller tur kanske.

Uschuschusch, varför alla dessa tankar? Och varför alla dessa känslor?

Till er som vill ha en uppdatering om resten av mig just nu:
x Jag har börjat skolan igen. Konstigt nog längtade jag efter att gå i skolan. Skönt att ha det som vanligt igen, I guess.
x Jag har nya glasögon. Stora, svarta plastglasögon. Det är knappt någon som märker att jag inte har mina gamla, så jag antar att de passar bra. Eller så passar de fett illa, men ingen vågar säga något.
x Jag färgade håret idag. Jag tror att det blev fail. Igen. Precis som förra gången. Men denna gång berodde det inte på att frisören inte färgade den färg jag skulle ha, utan att vi hade för lite färg. Men jag ska färga det igen. Snart.
x Jag började töja örat igår. Men jag tappade den igår också. Så jag måste köpa ny. 60 kronor bara sådär, åt helvete. Kul.
x Jag kanske borde byta namn. Babella Bitterfitta. Passar helt klart bättre.
x Oh, right. Jag har hittat min tvillingsjäl.

XOXO
Babella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, så jag har pretty much gett upp idén på att jag kommer få igång denna blogg igen. Dock har jag både twitter och tumblr för er som ändå vill följa mina knäppa tankar.   Twitter: http://twitter.com/#!/Ramevik Tumblr: http://frokenramevik.tu...

Känns som att jag varit borta i en evighet. Minns inte när jag bloggade senast. Minns inte vad jag skrev. Har haft en hektisk sommar I guess. Men nu är skolan igång igen, och jag tänker köra igång med veckans citat, bara för att jag är citatälskare. ...

Två veckor. Två jävla veckor. Det är så länge en man (om man ens kan kalla dem det än) står ut med mig numera. Är jag verkligen såååå... Ja, tråkig? Eller vad fan är problemet? Själv tror jag att jag helt enkelt är på tok för vanlig, eller åtminstone...

Tänk om jag bara kunde få spola tillbaka tiden och göra om, göra rätt... Skulle ge massor för det. Fattar inte hur allt kunde bli så fel så fort.   Jag känner verkligen att Gnesta inte är ett ställe för mig. Har bott här typ.. Ja, 7 år blev det v...

En kvinna står nedgrävd till midjan med bakbundna händer. Hennes man, far och söner kastar stenar på henne. På sönernas kinder rinner tårar, medan det på Sorayas kropp rinner blod.   Denna scen ut ”The Stoning of Soraya M” kommer aldr...