Ända sen jag var riktigt liten har jag fått frågan "vad vill du bli när du blir stor?".

På 17 år hinner man ha många drömmar. Ibland vet man inte vad man vill göra av livet, men ibland är man helt säker. Idag är en sån dag. En säker dag alltså.

Jag kommer ihåg när jag gick på det som då kallades lekis och vi skulle rita en bild på vad vi ville bli när vi var stora. Jag ville då bli ballerina, så jag ritade det. Jag tyckte att det passade mig eftersom jag är född med en för kort hälsena på en fot. Ända tills jag gick i fyran, kanske femman, kunde jag inte gå som alla andra när jag inte hade skor, utan gick alltid på tå. Men alla i min klass tyckte jag var dum i huvudet eller nåt, så jag tvingade mig själv att lära mig gå helt enkelt. Nu märker jag bara av det när jag går i trappor, det spänner lite i den foten, och när jag är riktigt riktigt stressad, då går jag på tå.

Hur som helst...

Ett par år senare var jag tillräckligt gammal för att se "Pretty Woman", dendär filmen nät Julia Roberts är hora... Jag tyckte att det verkade rätt coolt, så jag ville också bli hora.

Ett tag senare såg jag "The Whole Ten Yards" också, den när Bruce Willis (  ) är hit man. Då ville jag också bli hit man.

Hahaha, det är ju inte klokt vad konstiga idéer jag hade när jag var liten!   

Hmm, sen var det nog ingenting speciellt jag ville bli på många år. Ja, förutom professionell dansare. Jag har alltid brunnit för dansen och så fort jag får en chans dansar jag. Men jag är dock inte tillräckligt bra för att bli proffs.

En del sjunger i duschen, jag dansar...  

I åttan, eller sjuan kanske, fick jag upp ögonen för fotografi. Jag lånade mammas kamera så ofta jag kunde och sprang ut och fotade, pappas också för den delen.

Den praktik jag gick på då var hos svenskt skolfoto (tråkigaste praktiken ever!   ) och hos en frilansfotograf...

Laddar upp lite bilder längre ner.   

Andra praktiken, i nian, då var jag inne på att jobba som servitris... Men sen insåg jag väl att man inte direkt får den högsta lönen där. Och jag tror jag skulle tröttna på det rätt hårt.

Men nu har jag äntligen fattat vad jag verkligen vill bli, och jag har hållit fast vid det i flera år! Det känns så skönt att äntligen veta. Och även om jag ibland tycker att min utbildning suger så vet jag att om många många år, så kommer jag kunna jobba som det jag vill, och då kommer det vara värt att läsa om endast gamlingar när jag egentligen vill läsa om något annat.

Min APU i ettan gick ut på just det, att ta hand om gamla alltså. Det var helt okej då, men jag vill inte jobba med folk som ändå kommer dö inom några år. Jag fäster mig för lätt vid folk. Jag vill snarare jobba med motsatsen.

Så vad vill jag bli då?

Barnmorska.

Finns det något som kan vara finare än att hjälpa en alldeles ny människa till världen? Skulle inte tro det.

Och nu ska vi snart ut på APU igen. Just nu håller vi på att välja vart vi ska vara och skriver upp det på en lapp, och jag kollar varje dag så ingen har valt det jag har valt, nämligen Kvinnokliniken på Nyköpings Lasarett. Det finns bara en enda plats, och jag ska bara ha den! Åh vad jag hoppas att just jag hamnar där... Jag ska verkligen göra allt jag kan för att få platsen.

Så nu hoppas jag att ni håller tummarna för min skull!

Här kommer bilderna jag lovade förut: (tog med sånt som jag tecknat också, var riktigt bra på det ett tag förut ^^)

Men nog om mig, vad vill du bli när du blir stor?   

Funderar på att ha "månadens personliga" eller nåt liknande, då jag skriver om nåt personligt (duh). Vad tror ni, skulle det vara roligt att läsa?

Hah, kanske min bloggs kortaste inlägg någonsin? ^^

Haha jag är så seg! Jag hade tänkt att gratulera min älskare lillebror på ettårsdagen nu, 10 dagar senare :)

För ett år sen, nån dag innan du föddes eller så, hade dina föräldrar och jag tittat på film. En helt vanlig kväll helt enkelt. Medan din mamma var på toa där nere stängde jag och pappa av filmen och plockade undan godiset och så vidare. Jag sa god natt och var på väg till mitt rum för att sova, men så säger din mamma från nedervåningen att jag inte får gå och lägga mig. Jag fattar ingenting, varför ska jag inte gå och lägga mig? Men sen säger hon att slemproppen gått, och att du är på väg ut nu. Äntligen ska vi få träffa dig!

Så jag blir helt stirrig och springer omkring, ringer min mamma för att hon ska hämta mig och sen ringde jag till min dåvarande pojkvän och pratade och pratade och pratade, men jag tror inte att jag sa något viktigt. När min mamma hämtat mig fick jag bara vänta...

Det var riktigt jobbigt eftersom du tog nog två dagar på dig från den dagen tills att du kom ut. Men när du väl kom ut, och jag fick träffa dig... Damn, du var den sötaste bäbis jag någonsin sett! Jag hade inte tid att stanna hos dig så länge, jag och mamma skulle iväg och fixa gymnasiet till mig, men jag ville verkligen aldrig släppa dig. Jag tog en massa bilder på dig med mobilen så jag skulle kunna visa upp dig, för det kunde väl inte finnas nån som hade sett en så fin unge?

Känslorna som kommit efter din födsel har känts jättekonstiga, eftersom jag aldrig känt dem förut. Syskonkärlek. Du har ännu inte hunnit göra mig arg, mer än att du drar i mitt hår och tar mina glasögon hur många gånger jag än säger till dig. Men du fattar ju inte, så det är ju inget att bli sur för ens.

Och nu sitter vi här, ett år senare, med en stor fin pojke som tagit sina första steg, kan uttrycka sig så vi runt omkring förstår och säkert har några tänder på väg ut.

Min kärlek till dig är obeskrivlig. Jag kan inte förstå hur världen kunde gå ihop utan dig, du är den saknade pusselbiten. Tanken på dig gör mig lycklig, du gav mitt liv en större mening. Jag är otroligt glad över att inte bara vara din storasyster, utan även din gudmor. Jag kommer alltid stå på din sida, hjälpa dig när du behöver det och försvara dig när du behöver det.

Tack för att du finns,

Älskade lillebror Leander   

I filosofin fick vi i uppgift att läsa och analysera denna artikel:

http://www.dn.se/debatt/lika-bra-att-nu-tillata-dopning-i-elitidrotten-1.524070

Till er som inte orkade läsa artikeln: Den här killen tycker att dopning ska tillåtas inom elitidrott.

Till filosofiuppgiften hörde att vi skulle plocka ut hans för- och motargument. Nu när jag gjort klart uppgiften och läser igenom hans argument blir jag besviken, för han ska tydligen vara en av Sveriges bästa filosofer, om inte till och med den bästa.

Hans argument för att tillåta är bland annat att "vi har ändå så dåliga tester så varför inte tillåta det helt", "det svenska simundret från 90-talet och fotbollsguldet 94 grundades på kreatindiet", "tillåter man droger kan man istället ha klasser baserade på längd, vikt och muskelmassa men inte kön", "prestationshöjande preparat kan också medföra en fortsatt slakt på olika rekord", "uppgiften är inte längre att utröna var gränsen för vad som är mänskligt möjligt går, utan att tänja den" samt "istället för att bara de med talang kan vinna lopp kan vem som helst bli utövare". (Inte 100% korrekta citat, har kortat ner för att det ska bli enklare att läsa)

Och motargumenten? Ja, dem skämtar han bort.

Läser man texten noggrant ser man att han ibland vill tillåta all dopning, och ibland bara Epo-dopning.

Kort sagt tycker jag att han har patetiskt dåliga argument till att man ska tillåta det.

Jag är ju ingen direkt idrottare så jag kan ju inte riktigt sätta mig in i det han säger. Men jag sjunger däremot. Tänk om alla som fick lust att sjunga kunde göra det, sen bara retuscherade man bort det falska, satte dit lite specialeffekter och höll på, och vips var alla superstjärnor som sjöng som gudar.

Det skulle vara lite som att ha helg hela veckan, eller jul året om. Man skulle tröttna stenhårt.

Varför inte bara låta de med talang för löpning springa, de med talang för sång sjunga och de som har talang för att bygga hus göra det?

Det finns de som påstår att de inte har en talang för någonting, men alla har faktiskt talang för nånting. Jag har aldrig träffat en enda människa som inte kunnat säga en enda sak som de är bra på. Ja, förutom under den där perioden i livet där man är ful, tjock och inte kan nånting, fast man  är skitsnygg, väger som man ska och är jätteduktig innebandyspelare.

Och om du fortfarande inte tror på att alla har någon talang, de som inte tycker att de har nå talang har bara inte hittat den. Just du kanske är jätteduktig frisör men du har aldrig testat att klippa nån.