"Skärp dig, det är bara en allergi."

The thing is, nej det är inte bara en allergi. I mitt fall är det minst hundra tusen allergier. Det är en förändrad livsstil. Det är en ångest som gör att man ständigt måste fråga "vad är det i maten?", kolla på innehållsförteckningen innan man köper något, inte riktigt vågar äta hos vänner för tänk, TÄNK om deras mamma/pappa glömt alla mina allergier. Det är paniken när man inser att jag inte har någon alvedon kvar i väskan.

Listan kan göras lång över alla mina allergier, och ännu längre över mina symtom. Det är inte bara en allergi.

För två veckor sen kunde jag inte gå till skolan, för jag låg och skrek av smärta i sängen. Jag förstod inte varför, så nästa morgon drack jag åter igen den där förbannade koppen kaffe. Samma visa igen. Jag hade ju känt av det tidigare, att min mage inte tyckte om att jag börjat dricka kaffe. Men jag ryckte på axlarna och hällde i mig en till kopp. Till slut straffade det sig, och det straffade sig hårt.

När jag berättar om mina allergier stirrar folk på mig. "Jag har aldrig hört någon som är allergisk mot lingon. Är du säker på att du är det?" Nej, jag bara fejkar smärtan. Duh.

I filosofin fick vi i uppgift att läsa och analysera denna artikel:

http://www.dn.se/debatt/lika-bra-att-nu-tillata-dopning-i-elitidrotten-1.524070

Till er som inte orkade läsa artikeln: Den här killen tycker att dopning ska tillåtas inom elitidrott.

Till filosofiuppgiften hörde att vi skulle plocka ut hans för- och motargument. Nu när jag gjort klart uppgiften och läser igenom hans argument blir jag besviken, för han ska tydligen vara en av Sveriges bästa filosofer, om inte till och med den bästa.

Hans argument för att tillåta är bland annat att "vi har ändå så dåliga tester så varför inte tillåta det helt", "det svenska simundret från 90-talet och fotbollsguldet 94 grundades på kreatindiet", "tillåter man droger kan man istället ha klasser baserade på längd, vikt och muskelmassa men inte kön", "prestationshöjande preparat kan också medföra en fortsatt slakt på olika rekord", "uppgiften är inte längre att utröna var gränsen för vad som är mänskligt möjligt går, utan att tänja den" samt "istället för att bara de med talang kan vinna lopp kan vem som helst bli utövare". (Inte 100% korrekta citat, har kortat ner för att det ska bli enklare att läsa)

Och motargumenten? Ja, dem skämtar han bort.

Läser man texten noggrant ser man att han ibland vill tillåta all dopning, och ibland bara Epo-dopning.

Kort sagt tycker jag att han har patetiskt dåliga argument till att man ska tillåta det.

Jag är ju ingen direkt idrottare så jag kan ju inte riktigt sätta mig in i det han säger. Men jag sjunger däremot. Tänk om alla som fick lust att sjunga kunde göra det, sen bara retuscherade man bort det falska, satte dit lite specialeffekter och höll på, och vips var alla superstjärnor som sjöng som gudar.

Det skulle vara lite som att ha helg hela veckan, eller jul året om. Man skulle tröttna stenhårt.

Varför inte bara låta de med talang för löpning springa, de med talang för sång sjunga och de som har talang för att bygga hus göra det?

Det finns de som påstår att de inte har en talang för någonting, men alla har faktiskt talang för nånting. Jag har aldrig träffat en enda människa som inte kunnat säga en enda sak som de är bra på. Ja, förutom under den där perioden i livet där man är ful, tjock och inte kan nånting, fast man  är skitsnygg, väger som man ska och är jätteduktig innebandyspelare.

Och om du fortfarande inte tror på att alla har någon talang, de som inte tycker att de har nå talang har bara inte hittat den. Just du kanske är jätteduktig frisör men du har aldrig testat att klippa nån.

Som ni säkert märkt har det varit val i Sverige. (Nämen hoppsan, har det?)

Ni måste nu ha klart för er att jag egentligen inte är ett dugg insatt i politik och skiter egentligen fullständigt i vad de håller på med. Vi har valt dem för att vi ska slippa ta ställning till precis varenda fråga.

Tänk vad jobbigt det vore om vi var tvungna att ta ställning till precis varenda fråga. Antingen skulle vi inte ha tid med jobb, eller inte ha någon fritid. Eller kanske inget av dem, jag vet ju faktiskt inte hur mycket fixar och trixar med där uppe. Å andra sidan skulle det ju kunna vara rätt lite också, de kanske bara sitter där och käkar kakor och håvar in pengar? Nej, från och med nu ska jag vara seriös. Jag tror inte de käkar kakor (eller det kanske de gör, men i så fall gör de det emellan att de gör allt annat viktigt).

Som sagt, jag fattar inte ett skit av politiken och känner mig rätt bekväm med det. Eller kände mig. Tills förra fredagen, då jag helt plötsligt var tvungen att ta ställning. "Vafan", tänkte jag, "jag är för ung och dum för detta!" Det som hände var alltså skolvalet. Fram tills det ögonblick jag ställde mig bakom skärmarna (eller rättare sagt notställen) var jag helt 100. Jag skulle rösta på piraterna, det fanns inget alternativ. Visst, det de sa om barnpornografi var väldigt dumt. Men jag känner att jag har en förklaring till varför de sa som de sa, och jag accepterade och förlät. Och, vad jag vet, är de de enda som är emot IPRED eller FRA, kommer aldrig ihåg vilken som är vilken.

När jag stod där bakom ville jag helt plötsligt rösta på miljöpartiet. Det tog en lång stund innan jag kunde bestämma mig, men till slut röstade jag. Nu efteråt har jag lite ont i magen för mitt val. Men det känns ändå som att det är okej, det var ju faktiskt inte på riktigt denna gång. Men nästa gång, då ska jag läsa på ordentligt innan.

Det jag faktiskt egentligen skulle skriva om kommer nu.

När man ska bestämma sig för ett parti är det så mycket man måste tänka på. De har åsikter om en miljard frågor, men jag håller med Vänstern om två, Moderaterna om en, Miljöpartiet om fem och Centern också om fem. Så vad ska jag göra? Rösta på Mp till riksdagen, C till landstinget och M till kommun? Nej, fick jag ont i magen denna gång vill jag inte tänka på hur jag skulle känna mig om jag röstade så om fyra år...

Men till varje problem finns det en lösning! Och gissa om det inte råkar vara så att just jag råkar sitta på den perfekta lösningen?

Nej, jag vet inte ens om lösningen är bra eftersom jag är så oinsatt. Men det är en idé, och jag vill dela med mig av den. Jag vill ha era åsikter. Så om jag inte har minst två kommentarer på detta inlägg tar jag alla er läsare, buntar ihop och slår ihjäl!

...

Nej det är jag för snäll för    (<- jag)

Tänk om man hade mindre grupper av människor som bara hade åsikt i en, kanske två (i  så fall sammanhängande) frågor. Då skulle jag kunna med gott samvete rösta på de som i nuläget är i Pp i integritetfrågorna och på de som i nuläget är i Mp i miljöfrågor och så vidare. Förstår ni vad jag menar, eller är jag luddig? Jag känner inte att jag kan förklara bättre vad jag menar än som det är nu faktiskt...

Ett problem som skulle uppstå är att vi skulle behöva rösta många många fler gånger än de tre gånger vi röstar nu. Om man skulle säga "just learn to live with it" eller om man skulle tvingas begränsa sig till att rösta på "den här frågan tycker jag är viktig och denna grupp har en bra åsikt" bara fem eller tio gånger, det vet jag inte. Jag vet inte vilken sort som skulle fungera i praktiken, men jag tror att det senare skulle fungera bättre.

Nu vill jag ha DIN ÅSIKT! Vad tror du, skulle denna sorts "spetsparti"-grej fungera, eller har vi det bra som det är?

För övrigt tycker jag att det är lite gulligt att Sossarna fick flest röster, fast de blå vann. Stackars rödgröna, de hade vunnit om de bara varit fler partier...

Sen tycker jag att det är synd att C och Mp inte bildar ett eget block. Skulle de få tillräckligt med röster skulle de kunna säga stopp till all miljöförstöring. Visst, vi skulle vara halvvägs tillbaka till stenåldern. Men vi skulle vara på god väg mot en bättre, friskare planet.

Jag vill ha en helgrön regering.

Ps. Jag vet att det inte heter "whale" utan "election". Ha lite humor!

- Precis som vilken annan pappa så ser jag fram emot att ta en stor plats i min dotters liv. Jag kan knappt vänta på att få se på när hon och Nancy bakar kakor och muffins tillsammans.

Så säger den då nyblivna pappan/mamman Thomas Beatie. Jag tycker för det första är väldigt dumt att först säga "jag vill bli man" och käka massa testosteron och operera bort brösten och hur det nu går till, men hon opererar inte bort fortplantningsorganen!!! Vill man helt och fullt bli man, då ska man helt och fullt bli man. Man kan inte välja att vara mitt emellan. Punkt slut. Antingen eller.

För det andra, jag tyckte att det var en bra artikel. Well, tills jag såg det uttalandet. "Jag kan knappt vänta på att få se på när hon och Nancy bakar kakor och muffins tillsammans." Nancy är alltså "hans" fru. Han har ju trots allt lyckats registrera sig som man. Hur som helst, varför ska "han" se på när "hans" fru och dotter bakar? Varför kan han inte hjälpa till? "Han" om någon, som ändå varit (är imo) kvinna borde väl försöka ha ett jämställt förhållande med sin fru? "Han" bör inte stå och titta på medans "hans" fru och dotter bakar muffins, "han" bör hjälpa till som den människa "han" är.

Egentligen gäller ju detta för varenda människa. Inte bara Thomas Beatie, inte heller bara i förhållanden. Det gäller varenda jäkla kotte på denna planet. Det sociala fängelse vi försätter både oss själva och de i vår omgivning i kommer bli en stor del av vår undergång.

Här är artikeln jag refererat till:

http://www.expressen.se/nyheter/1.1243058/thomas-beatie-berattar-om-sin-nyfodda-dotter#comments

XOXO

Babella

Ber om ursäkt att jag varit så dålig på att blogga på senaste tiden. Det kommer bli bättre snart. Men här kommer ett nytt inlägg i alla fall!

Snabb vokabulär för oinsatta:

Femimister - de som vill ha jämställdhet.

Rabiesfeminister - de som säger sig vilja ha jämställdhet , men egentligen vill att kvinnorna ska ha mer makt än männen osv. Antagligen hämndbegäret som tar över.

Smygfeminister - de som tror att alla feminister är rabiesfeminister och därför inte vill kopplas till att vara feminist. De flesta personer hamnar under denna kategori.

Jag har inte följt Let's Dance ordentligt. Men de program jag sett, alltså fyfaan vad förbannad jag blir! Jag har aldrig tidigare haft något emot Gudrun Schyman. Jag tycker i allmänhet att hennes åsikter och politiska inställning är helt okej. Men så som den kvinnan håller på, jag blir galen!

"Ja, själv när jag träffade Jacques som jag lever ihop med nu så sa jag 'änligen har jag träffat en människa'. Att det sen var en man, det passade ju just mig, det kunde ju ha varit nånting annat."

Vad i hela världen har det med någonting att göra? Okej, hon pratade om karnivalen i Rio (det var typ karnivaltema tror jag), sen kom hon in på Pride-festivalen, och sen sa hon detdär. Kändes extremt ansträngt, som att hon tänkte "hmm, hur ska jag få med hbt-frågorna här också?".

"Ja, det kan ju finnas människor som känner att 'det här har väl ingenting med Let's Dance att göra', hbt-frågorna, det har det ju! Vi är människor, vi tycker om att leka, vi dansar, vi älskar."

Inte nog med att hennes små tal under programmet är sjukt patetiska, hon ser ut som en glasspinne när hon dansar. Och allt detta tjat om hennes "sexiga ben"... De är inte sexiga!

Veckan innan körde de vals, det såg väl helt okej ut för att vara på deras nivå. Avslutet var dock extremt fail. Hon går iväg från honom och sliter av sig underdelen av klänningen! Och på rumpan har hon ett kvinnomärke... För det första ser hon ut som en jäkla fågelskrämma när hon går. För det andra, ett kvinnomärke på rumpan?!? Varför? Det känns ju endast hemskt. Hon ska vara feministernas politiker, men allt hon gör får mig bara att skämmas över mänskligheten. Det verkar dessutom som att hon egentligen inte är feminist. Hon verkar vara en rabiesfeminist.

Men rumpan var det ja. Hon gör det antagligen endast för att få fler väljare. Kolla denna artikel bara: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/letsdance/article6555264.ab

Visst, det är otroligt smart drag att försöka få väljare genom att vara med i Let's Dance. Men hon gör det ju på helt fel sätt. Känns som att jag upprepat det tusen gånger nu.. Får skylla på febern.

Tycker denna artikel var rätt bra också:

http://www.expressen.se/debatt/1.1822211/vi-feminister-har-visst-battre-sex

Om ni inte orkar läsa hela artikeln, spana i alla fall in rubriken. Jag tror inte på det själv, men rätt kul med undersökningen och allt detdär.

Dessutom tycker jag att ni ska spana in detta:

http://www.youtube.com/watch?v=1CWm_sOZfsU

Vet inte om jag ska tycka att det är korkat, äckligt eller roligt...

Till er som vill ha uppdatering av mitt liv i allänhet:

Just nu ligger jag hemma och tror jag har halsfluss. Ska till läkaren om en och en halv timma och se vad det är för fel. Hoppas jag får något som gör att det gör mindre ont hela tiden. För det gör det. Skitont. Överallt. Hela tiden.

Annars händer det väl inte sådär jättemycket... Vi jobbar faktiskt om manligt och kvinnligt i skolan. Misstänker starkt att min mänk-lärare (mänk = människan socialt och kulturellt) är smygfeminist, om inte feminist till och med.

Sen sist har jag ju börjat läsa musik som estetisk verksamhet också. Jag och en kille från Barn och Fritid ska typ spela tillsammans, och det är faktiskt skitkul, även om det inte går så fort. Skulle haft tredje lektionen idag, skitpissigt att jag missade den.

Jaja, återgå till ditt liv nu. Trevligt att du orkade läsa ända hit [:

XOXO

Babella Bitterfitta - stolt feminist!

Hur kommer det sig att kärlek är så svårt?

Tänk om universum vore fulländat. Då skulle man födas, växa upp med massor av kärlek i en värld utan krig, helt ovetande om att det finns annan kärlek än den man får från föräldrar och andra släktingar. Sen, vid någon ålder, så blir man mogen. Man lär sig att man kan älska någon på andra sätt än man älskar sina föräldrar. Och så blir man kär i nån, gifter sig och skaffar barn. Och innan dess har man skaffat sig en bra utbildning och ett bra jobb, så man kan försörja familjen. Och man kan såklart inte bli kär i någon annan än den man gift sig med, man älskar bara den och vill aldrig ha någon annan. Sen dör man. Samtidigt som sin partner såklart, så man slipper vara ledsen över det.

Synd att vi inte lever i ett fulländat universum. Eller tur kanske.

Uschuschusch, varför alla dessa tankar? Och varför alla dessa känslor?

Till er som vill ha en uppdatering om resten av mig just nu:
x Jag har börjat skolan igen. Konstigt nog längtade jag efter att gå i skolan. Skönt att ha det som vanligt igen, I guess.
x Jag har nya glasögon. Stora, svarta plastglasögon. Det är knappt någon som märker att jag inte har mina gamla, så jag antar att de passar bra. Eller så passar de fett illa, men ingen vågar säga något.
x Jag färgade håret idag. Jag tror att det blev fail. Igen. Precis som förra gången. Men denna gång berodde det inte på att frisören inte färgade den färg jag skulle ha, utan att vi hade för lite färg. Men jag ska färga det igen. Snart.
x Jag började töja örat igår. Men jag tappade den igår också. Så jag måste köpa ny. 60 kronor bara sådär, åt helvete. Kul.
x Jag kanske borde byta namn. Babella Bitterfitta. Passar helt klart bättre.
x Oh, right. Jag har hittat min tvillingsjäl.

XOXO
Babella

Datorkrasch 2038. Flashback anyone?
Läste en riktigt förvirrande artikel i Aftonbladet härom dagen. Nu är det ju dags igen för att varna om att datorerna kommer att ge upp. För nu har de ju inga ”tidsstämplar kvar”. Tidsstämplarna representerar sekunderna i datorerna. Öh… Va? Är det bara jag som tycker att det är riktigt, riktigt skumt?
Det roligaste i artikeln var ändå när de skulle berätta när kraschen skulle inträffa. För i början stod det såhär:
Klockan tickar just nu ner, bokstavligt talat. För om drygt 28 år, tisdagen den 19 januari 2038, så kommer buggen att slå till.
Senare i artikeln är det annorlunda.
När klockan i datorerna räknar en sekund över 2038 så kommer allt slå om – och systemet tror plötsligt det är fredagen den 13 december 1901. Lucia. Men 137 år fel.
Är det bara jag som tänker WTF??? just nu? Har jag missuppfattat precis allt, eller är det helt sjukt, det här?

Och sen var det ju det här med kokosnötter. De kan ju vara farliga. Tydligen. Förutsatt att man sitter under en kokospalm.
Nyligen satt han (Färjan-Håkan) och gick igenom lite papper, helt ovetandes om de livsfarliga nötterna som dinglade 20 meter ovanför. Helt plötsligt smällde det till. Nöten träffade Håkan mitt i pannan.
Ursäkta, men HAHAHAHAHAHAHA!!! En snubbe får en nöt i pannan, och då blir det feta rubriker, och kokosnöten är dödlig!!!
Nej okej då, det har skett andra olyckor med (mer eller mindre) kändisar. 2006 trillade Keith Richards ner från en kokospalm i Fiji. Under Robinson 2008 råkade en deltagare hugga en annan deltagare i huvudet med en machete när han letade efter palmhjärta. Under samma säsong högg en tredje deltagare sig i fingret när han skulle dela en kokosnöt.
Varför, varför, varför klättrar men i en kokospalm? Och hur lyckas man råka hugga någon i huvudet? (Det kan ju knappast vara så att han letade efter hennes hjärta.. Om hon hade det där uppe måste hon varit väldigt väldigt väldigt rädd förstås. Och det skulle nog jag vara om jag fick en machete i huvudet…) Och varför flyttar man inte handen när man ska dela en kokosnöt? Jag fattar ingenting..

Något annat som kan vara farligt är ju årets julklapp, spikmattan. Den kan orsaka hjärtklappning, illamående och svimmning. Men bara om man har högt blodtryck. Mankan dessutom få hudsjukdomar. Men bara om man inte tvättar den.
Kom igen. Det mesta kan nog orsaka illamående och hudsjukdomar om man har högt blodtryck och inte tvättar objektet. Tänk till exempel om man inte skulle diska tallrikar och bestick efter att man ätit. Jag mår illa av att bara tänka på det. Så kom igen, kom på något bättre att skriva om, Aftonbladet.

Något som däremot definitivt är farligt är svininfluensan, eller ”den nya influensan” som man ska säga numera. Men jag förstår inte riktigt varför det är sån uppståndelse över det egentligen. Visst, det spred sig jättefort. Men det gjorde ju fågelinfluensan också. Och den försvann ju. Dessutom dör ju fler av ”vanlig influensa” än av svininfluensan. Men det kan ju faktiskt vara så att så ”få” (det är ju fortfarande alldeles för många) har dött eftersom alla vaccinerat sig så duktigt. Eller så var det här med vaccination ett stort misstag eftersom svininfluensan skulle snabbt försvinna av sig själv. Det kommer vi ju aldrig få veta, och det kanske är lika bra. JAg har iaf inte vaccinerat mig. And I’m fucking proud of it.

XOXO
Babella

Jag har tänkt på en grej ikväll. Något som min älskade Lasse sjunger om:
Här är vi alla lika övergivna
Ensamma, synd om oss
Här går man inte runt och hälsar på
Man måste ringa först
Man måste boka tid
Man måste skynda sig
Man måste skärpa sig
Man måste komma in
I Stockholm

Det är sant. Verkligen,verkligen jättesant. Vi svenskar måste boka tid innan vi kan träffas. Vi kan inte bara trilla in och säga hej, vi måste ringa först. Minns inte när jag fick ett spontanbesök av en kompis senast. Minns i och för sig inte heller när jag spontanbesökte en kompis heller. Nån gång på 90-talet säkert. Ljuva 90-tal…

Vi är som personifierade nittiotal…
Ännu ett Lasse-citat. Jag känner mig väldigt nitti-tal idag. Vet inte varför. Ingen aning faktiskt.

Men hur som helst, hur har det gått så snett att vi hellre umgås via dataskärmar, ettor och nollor än att ta ett ordentligt snack face to face? Det är så mycket mysigare att t ex fika med Sanna än att sitta och skriva på msn med henne. Visst, det är inget fel med att skriva på msn, men ni fattar? Så, jag röstar för mer spontanbesök åt folket!
Trodde jag hade en bra slutpoäng på det, men hade typ inte alls det ju. Kanske kommer på nåt imorrn.
Btw, tidigare har jag fått  uppfattningen av att ingen läser min blogg. Men nu verkar det som att halva min släkt läser min blogg…

XOXO
~ Babella ~