Som ni säkert märkt har det varit val i Sverige. (Nämen hoppsan, har det?)

Ni måste nu ha klart för er att jag egentligen inte är ett dugg insatt i politik och skiter egentligen fullständigt i vad de håller på med. Vi har valt dem för att vi ska slippa ta ställning till precis varenda fråga.

Tänk vad jobbigt det vore om vi var tvungna att ta ställning till precis varenda fråga. Antingen skulle vi inte ha tid med jobb, eller inte ha någon fritid. Eller kanske inget av dem, jag vet ju faktiskt inte hur mycket fixar och trixar med där uppe. Å andra sidan skulle det ju kunna vara rätt lite också, de kanske bara sitter där och käkar kakor och håvar in pengar? Nej, från och med nu ska jag vara seriös. Jag tror inte de käkar kakor (eller det kanske de gör, men i så fall gör de det emellan att de gör allt annat viktigt).

Som sagt, jag fattar inte ett skit av politiken och känner mig rätt bekväm med det. Eller kände mig. Tills förra fredagen, då jag helt plötsligt var tvungen att ta ställning. "Vafan", tänkte jag, "jag är för ung och dum för detta!" Det som hände var alltså skolvalet. Fram tills det ögonblick jag ställde mig bakom skärmarna (eller rättare sagt notställen) var jag helt 100. Jag skulle rösta på piraterna, det fanns inget alternativ. Visst, det de sa om barnpornografi var väldigt dumt. Men jag känner att jag har en förklaring till varför de sa som de sa, och jag accepterade och förlät. Och, vad jag vet, är de de enda som är emot IPRED eller FRA, kommer aldrig ihåg vilken som är vilken.

När jag stod där bakom ville jag helt plötsligt rösta på miljöpartiet. Det tog en lång stund innan jag kunde bestämma mig, men till slut röstade jag. Nu efteråt har jag lite ont i magen för mitt val. Men det känns ändå som att det är okej, det var ju faktiskt inte på riktigt denna gång. Men nästa gång, då ska jag läsa på ordentligt innan.

Det jag faktiskt egentligen skulle skriva om kommer nu.

När man ska bestämma sig för ett parti är det så mycket man måste tänka på. De har åsikter om en miljard frågor, men jag håller med Vänstern om två, Moderaterna om en, Miljöpartiet om fem och Centern också om fem. Så vad ska jag göra? Rösta på Mp till riksdagen, C till landstinget och M till kommun? Nej, fick jag ont i magen denna gång vill jag inte tänka på hur jag skulle känna mig om jag röstade så om fyra år...

Men till varje problem finns det en lösning! Och gissa om det inte råkar vara så att just jag råkar sitta på den perfekta lösningen?

Nej, jag vet inte ens om lösningen är bra eftersom jag är så oinsatt. Men det är en idé, och jag vill dela med mig av den. Jag vill ha era åsikter. Så om jag inte har minst två kommentarer på detta inlägg tar jag alla er läsare, buntar ihop och slår ihjäl!

...

Nej det är jag för snäll för    (<- jag)

Tänk om man hade mindre grupper av människor som bara hade åsikt i en, kanske två (i  så fall sammanhängande) frågor. Då skulle jag kunna med gott samvete rösta på de som i nuläget är i Pp i integritetfrågorna och på de som i nuläget är i Mp i miljöfrågor och så vidare. Förstår ni vad jag menar, eller är jag luddig? Jag känner inte att jag kan förklara bättre vad jag menar än som det är nu faktiskt...

Ett problem som skulle uppstå är att vi skulle behöva rösta många många fler gånger än de tre gånger vi röstar nu. Om man skulle säga "just learn to live with it" eller om man skulle tvingas begränsa sig till att rösta på "den här frågan tycker jag är viktig och denna grupp har en bra åsikt" bara fem eller tio gånger, det vet jag inte. Jag vet inte vilken sort som skulle fungera i praktiken, men jag tror att det senare skulle fungera bättre.

Nu vill jag ha DIN ÅSIKT! Vad tror du, skulle denna sorts "spetsparti"-grej fungera, eller har vi det bra som det är?

För övrigt tycker jag att det är lite gulligt att Sossarna fick flest röster, fast de blå vann. Stackars rödgröna, de hade vunnit om de bara varit fler partier...

Sen tycker jag att det är synd att C och Mp inte bildar ett eget block. Skulle de få tillräckligt med röster skulle de kunna säga stopp till all miljöförstöring. Visst, vi skulle vara halvvägs tillbaka till stenåldern. Men vi skulle vara på god väg mot en bättre, friskare planet.

Jag vill ha en helgrön regering.

Ps. Jag vet att det inte heter "whale" utan "election". Ha lite humor!

Babella is a genus of very small sea snails, pyramidellid gastropod mollusks or mic

romollusks. This genus is currently placed in the subfamily Chrysallidinae, of the family Odostomiidae. The genus seems to be limited to tropical and temperate regions of the Pacific Ocean. Little is known about the biology of the members of this genus. As is true of most members of the Pyramidellidae sensu lato, they are ectoparasites.

http://en.wikipedia.org/wiki/Babella

Balázs Babella (born 21 August 1978 in Vác) is a Hungarian flatwater canoer and former world champion in the four-man kayak K-4 200 m, winning golds in 2005 and 2007. Babella is a member of the Pécs Canoe Club. Babella has since retired from international competition and is currently in Singapore coaching its Kayak and Canoe National Team.

http://en.wikipedia.org/wiki/Bal%C3%A1zs_Babella

Stems from the Jewish grandmother term of endearment "buballa" for her grandson. This version of the term is meant for a boyfriend.

http://www.urbandictionary.com/define.php?term=Babella

Nämen titta här, jag lever ju faktiskt fortfarande. Och min blogg har inte dött av att inte fått nån kärlek. Så bra.

Så, få se nu... Vad skrev jag om sist?

Jo jag fyllde år. Och det var inge vidare kul. Men nu känns det skit samma om det, jag fyllde ju trots allt bara 17. Fast jag är lite bitter över att jag inte fått min schwass-schwass-tårta än, Mamma. 

Sen skrev jag om att jag längtade till skolan.. Well, jag skulle inte ha nåt emot att ha sommarlov ett år till eller så. Det jag inte tänkte på när jag längtade efter skolan var stressen och denna jäkla skolstartsförkylning som vägrar släppa.. Fast jag ska inte gnälla så mycket, de flesta ämnen jag har i år är kul. Ja, förutom de ämnen mitt program handlar om, de är bajstråkiga. Precis som förra året. Tur att jag kan hålla ögonen på målet och inse att jag faktiskt måste lära mig nåt av detta, hur tråkigt det än är.

Och till slut det viktigaste av allt, för nästan två veckor sen blev jag och Jonathan sambos. Nu har vi nästan fått klart allt, jag ska åka till pappa idag och hämta det sista plus städa bort det jag inte städade bort sist.

Men att bo "själv" (dvs inte hemma hos föräldrarna längre) är mycket...mer är väl rätt ord, det är mycket mycket mer än man tror. Du har inte bara friheten att komma och gå som du vill, att äta vad du vill och när du vill, att bestämma själv vad du ska titta på på teven utan att nån annan lägger sig i. Du ska också städa hela lägenheten, se till att det ser någolunda bra ut när nån kommer hem till dig, laga mat (dvs frukost, lunch, middag och kvällsmat som mest), tvätta, se till att det finns toapapper, mat, tvål, diskmedel, dammsugarpåsar hemma... Listan kan fortsätta i all oändlighet. Det var inte något jag tänkte på när vi flyttade ihop. Men nu vet jag hur det är att ha ett eget hushåll.

Numera är det en sen kväll om vi somnar efter 11. Helst går vi och lägger oss 10, för då är vi båda helt slut. När jag bodde i Gnesta somnade jag nästan aldrig innan 12, och då gick jag dessutom upp 6. Här går vi upp 7.

Ja det är mycket som ändras när man flyttar hemifrån. Men trots alla jobbiga saker (som att diska varje dag till exempel, pleh) så skulle jag aldrig vilja byta tillbaka. Har man flyttat hemifrån så flyttar man inte tillbaka, så är det bara.