"Skärp dig, det är bara en allergi."

The thing is, nej det är inte bara en allergi. I mitt fall är det minst hundra tusen allergier. Det är en förändrad livsstil. Det är en ångest som gör att man ständigt måste fråga "vad är det i maten?", kolla på innehållsförteckningen innan man köper något, inte riktigt vågar äta hos vänner för tänk, TÄNK om deras mamma/pappa glömt alla mina allergier. Det är paniken när man inser att jag inte har någon alvedon kvar i väskan.

Listan kan göras lång över alla mina allergier, och ännu längre över mina symtom. Det är inte bara en allergi.

För två veckor sen kunde jag inte gå till skolan, för jag låg och skrek av smärta i sängen. Jag förstod inte varför, så nästa morgon drack jag åter igen den där förbannade koppen kaffe. Samma visa igen. Jag hade ju känt av det tidigare, att min mage inte tyckte om att jag börjat dricka kaffe. Men jag ryckte på axlarna och hällde i mig en till kopp. Till slut straffade det sig, och det straffade sig hårt.

När jag berättar om mina allergier stirrar folk på mig. "Jag har aldrig hört någon som är allergisk mot lingon. Är du säker på att du är det?" Nej, jag bara fejkar smärtan. Duh.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, så jag har pretty much gett upp idén på att jag kommer få igång denna blogg igen. Dock har jag både twitter och tumblr för er som ändå vill följa mina knäppa tankar.   Twitter: http://twitter.com/#!/Ramevik Tumblr: http://frokenramevik.tu...

Känns som att jag varit borta i en evighet. Minns inte när jag bloggade senast. Minns inte vad jag skrev. Har haft en hektisk sommar I guess. Men nu är skolan igång igen, och jag tänker köra igång med veckans citat, bara för att jag är citatälskare. ...

Två veckor. Två jävla veckor. Det är så länge en man (om man ens kan kalla dem det än) står ut med mig numera. Är jag verkligen såååå... Ja, tråkig? Eller vad fan är problemet? Själv tror jag att jag helt enkelt är på tok för vanlig, eller åtminstone...

Tänk om jag bara kunde få spola tillbaka tiden och göra om, göra rätt... Skulle ge massor för det. Fattar inte hur allt kunde bli så fel så fort.   Jag känner verkligen att Gnesta inte är ett ställe för mig. Har bott här typ.. Ja, 7 år blev det v...

En kvinna står nedgrävd till midjan med bakbundna händer. Hennes man, far och söner kastar stenar på henne. På sönernas kinder rinner tårar, medan det på Sorayas kropp rinner blod.   Denna scen ut ”The Stoning of Soraya M” kommer aldr...