I filosofin fick vi i uppgift att läsa och analysera denna artikel:

http://www.dn.se/debatt/lika-bra-att-nu-tillata-dopning-i-elitidrotten-1.524070

Till er som inte orkade läsa artikeln: Den här killen tycker att dopning ska tillåtas inom elitidrott.

Till filosofiuppgiften hörde att vi skulle plocka ut hans för- och motargument. Nu när jag gjort klart uppgiften och läser igenom hans argument blir jag besviken, för han ska tydligen vara en av Sveriges bästa filosofer, om inte till och med den bästa.

Hans argument för att tillåta är bland annat att "vi har ändå så dåliga tester så varför inte tillåta det helt", "det svenska simundret från 90-talet och fotbollsguldet 94 grundades på kreatindiet", "tillåter man droger kan man istället ha klasser baserade på längd, vikt och muskelmassa men inte kön", "prestationshöjande preparat kan också medföra en fortsatt slakt på olika rekord", "uppgiften är inte längre att utröna var gränsen för vad som är mänskligt möjligt går, utan att tänja den" samt "istället för att bara de med talang kan vinna lopp kan vem som helst bli utövare". (Inte 100% korrekta citat, har kortat ner för att det ska bli enklare att läsa)

Och motargumenten? Ja, dem skämtar han bort.

Läser man texten noggrant ser man att han ibland vill tillåta all dopning, och ibland bara Epo-dopning.

Kort sagt tycker jag att han har patetiskt dåliga argument till att man ska tillåta det.

Jag är ju ingen direkt idrottare så jag kan ju inte riktigt sätta mig in i det han säger. Men jag sjunger däremot. Tänk om alla som fick lust att sjunga kunde göra det, sen bara retuscherade man bort det falska, satte dit lite specialeffekter och höll på, och vips var alla superstjärnor som sjöng som gudar.

Det skulle vara lite som att ha helg hela veckan, eller jul året om. Man skulle tröttna stenhårt.

Varför inte bara låta de med talang för löpning springa, de med talang för sång sjunga och de som har talang för att bygga hus göra det?

Det finns de som påstår att de inte har en talang för någonting, men alla har faktiskt talang för nånting. Jag har aldrig träffat en enda människa som inte kunnat säga en enda sak som de är bra på. Ja, förutom under den där perioden i livet där man är ful, tjock och inte kan nånting, fast man  är skitsnygg, väger som man ska och är jätteduktig innebandyspelare.

Och om du fortfarande inte tror på att alla har någon talang, de som inte tycker att de har nå talang har bara inte hittat den. Just du kanske är jätteduktig frisör men du har aldrig testat att klippa nån.

Vaknar upp i en okänd soffa och ser på ett tak som inte är mitt. Försöker komma ihåg vad som hände igår, hur jag hamnade här, men det gör för ont. Det känns som att mitt huvud ska implodera. Slänger benen över soffkanten och sätter mig upp. Det straffar sig direkt, och jag måste luta huvudet i händerna och se ner i golvet för att inte spy. Det tar en stund, men till slut känner jag att jag kan se upp på omvärlden igen. Jag känner inte igen resten av lägenheten heller. En vägg är täckt av bokhyllor, som är fyllda med böcker. En annan består mest av fönster och en dörr ut på balkongen. Går fram och ser kisande ut på utsikten. Känner sakta men säkert igen mer och mer av omgivningen. Jag är i Stockholm, så mycket vet jag nu. Solen står högt på himmelen. Kastar snabbt en blick på klockan på andra sidan rummet som jag av någon anledning vet är där. Jag har sovit bort halva dagen. Det är ovanligt för att vara mig. Vad gjorde jag egentligen igår? Vänder mig om och går bort mot något som ser ut som ett kök. Får syn på att någon ligger på en madrass bakom soffan.

      ”Haha, jag fick soffan! Ni får sova på golvet!” Jag ligger på soffan och skrattar åt mina nya vänner som tydligen hade hoppats på att få dela soffan den natten.

       Vinglar till, förvånad av ”flashbacken”. Förvånad över att höra min egen röst säga det. Försöker minnas mer, men det går inte. Upptäcker att det faktiskt är två personer som ligger där, tätt hopslingrade. De påminner om en av de miljontals knopar som min pappa försökte lära mig när jag var liten och vi seglade tillsammans. Det känns lika meningslöst att försöka komma ihåg namnet på den nu som det gjorde då. Kliver över dem, vidare ut i det som visar sig vara ett kök. Jag tror aldrig jag sett så många tomma flaskor tidigare. Jag börjar förstå orsaken till min huvudvärk nu.

       I hopp om att hitta något piller för att mörda min huvudvärk börjar jag öppna skåpluckor. När jag gått igenom varenda skåp i köket, kylskåpet och frysen inkluderat, och endast hittat mitt favoritte ger jag nästan upp och sätter igång en kanna med tevatten istället. Jag känner mig dumt nog väldigt hemma i denna lägenhet. Slår mig ner på en av köksstolarna, men reser mig nästan med det samma. Hur dum får man bli om man letar huvudvärkstabletter i köket? De finns nästan alltid i badrummet. Men när jag öppnar dörren in till badrummet står en man med ryggen mot mig och kissar. Innan jag hinner slänga igen dörren vänder han sig om och säger ”Hej älskling”.

       En skärgårdsö. Vi är på en skärgårdsö. Hur vi kom hit vet jag inte. Hur vi ska ta oss härifrån vet jag inte heller. Ingen av oss vet riktigt vad som är upp eller ner. Micke håller mig hårt i handen. Han säger att han älskar mig. Jag säger med en smula osäkerhet i rösten ”Jag älskar dig också”, men det känns bra att säga det, så jag säger det igen och han lutar sig sakta fram tills våra läppar möts och allt känns helt enkelt bara rätt.

       Det sista jag kommer ihåg från skärgårdsön är mig själv säga ”ja”. Med en känsla av att jag egentligen redan vet vad jag ska se, ser jag ner på min vänstra hand. Mycket riktigt, på ringfingret sitter en ring. Skriker till och tar ett par steg bakåt. Ser från ringen till honom och tillbaka igen. Det kan inte vara sant. Jag skulle aldrig göra något som detta. Men ändå känner jag att det är sant, och jag får för en gång skulle känna den bittra smaken av verklighet sakta gnidas in i mitt ansikte.

~

Tack hjärtat för att du hjälpte mig att komma såhär långt. Och förhoppningsvis kommer jag hinna skriva vidare på detta nån gång..

XOXO

Babella 

Ber om ursäkt att jag varit så dålig på att blogga på senaste tiden. Det kommer bli bättre snart. Men här kommer ett nytt inlägg i alla fall!

Snabb vokabulär för oinsatta:

Femimister - de som vill ha jämställdhet.

Rabiesfeminister - de som säger sig vilja ha jämställdhet , men egentligen vill att kvinnorna ska ha mer makt än männen osv. Antagligen hämndbegäret som tar över.

Smygfeminister - de som tror att alla feminister är rabiesfeminister och därför inte vill kopplas till att vara feminist. De flesta personer hamnar under denna kategori.

Jag har inte följt Let's Dance ordentligt. Men de program jag sett, alltså fyfaan vad förbannad jag blir! Jag har aldrig tidigare haft något emot Gudrun Schyman. Jag tycker i allmänhet att hennes åsikter och politiska inställning är helt okej. Men så som den kvinnan håller på, jag blir galen!

"Ja, själv när jag träffade Jacques som jag lever ihop med nu så sa jag 'änligen har jag träffat en människa'. Att det sen var en man, det passade ju just mig, det kunde ju ha varit nånting annat."

Vad i hela världen har det med någonting att göra? Okej, hon pratade om karnivalen i Rio (det var typ karnivaltema tror jag), sen kom hon in på Pride-festivalen, och sen sa hon detdär. Kändes extremt ansträngt, som att hon tänkte "hmm, hur ska jag få med hbt-frågorna här också?".

"Ja, det kan ju finnas människor som känner att 'det här har väl ingenting med Let's Dance att göra', hbt-frågorna, det har det ju! Vi är människor, vi tycker om att leka, vi dansar, vi älskar."

Inte nog med att hennes små tal under programmet är sjukt patetiska, hon ser ut som en glasspinne när hon dansar. Och allt detta tjat om hennes "sexiga ben"... De är inte sexiga!

Veckan innan körde de vals, det såg väl helt okej ut för att vara på deras nivå. Avslutet var dock extremt fail. Hon går iväg från honom och sliter av sig underdelen av klänningen! Och på rumpan har hon ett kvinnomärke... För det första ser hon ut som en jäkla fågelskrämma när hon går. För det andra, ett kvinnomärke på rumpan?!? Varför? Det känns ju endast hemskt. Hon ska vara feministernas politiker, men allt hon gör får mig bara att skämmas över mänskligheten. Det verkar dessutom som att hon egentligen inte är feminist. Hon verkar vara en rabiesfeminist.

Men rumpan var det ja. Hon gör det antagligen endast för att få fler väljare. Kolla denna artikel bara: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/letsdance/article6555264.ab

Visst, det är otroligt smart drag att försöka få väljare genom att vara med i Let's Dance. Men hon gör det ju på helt fel sätt. Känns som att jag upprepat det tusen gånger nu.. Får skylla på febern.

Tycker denna artikel var rätt bra också:

http://www.expressen.se/debatt/1.1822211/vi-feminister-har-visst-battre-sex

Om ni inte orkar läsa hela artikeln, spana i alla fall in rubriken. Jag tror inte på det själv, men rätt kul med undersökningen och allt detdär.

Dessutom tycker jag att ni ska spana in detta:

http://www.youtube.com/watch?v=1CWm_sOZfsU

Vet inte om jag ska tycka att det är korkat, äckligt eller roligt...

Till er som vill ha uppdatering av mitt liv i allänhet:

Just nu ligger jag hemma och tror jag har halsfluss. Ska till läkaren om en och en halv timma och se vad det är för fel. Hoppas jag får något som gör att det gör mindre ont hela tiden. För det gör det. Skitont. Överallt. Hela tiden.

Annars händer det väl inte sådär jättemycket... Vi jobbar faktiskt om manligt och kvinnligt i skolan. Misstänker starkt att min mänk-lärare (mänk = människan socialt och kulturellt) är smygfeminist, om inte feminist till och med.

Sen sist har jag ju börjat läsa musik som estetisk verksamhet också. Jag och en kille från Barn och Fritid ska typ spela tillsammans, och det är faktiskt skitkul, även om det inte går så fort. Skulle haft tredje lektionen idag, skitpissigt att jag missade den.

Jaja, återgå till ditt liv nu. Trevligt att du orkade läsa ända hit [:

XOXO

Babella Bitterfitta - stolt feminist!

Måste bara säga det att uppträdandet gick så bra det bara kunde gå!
Trodde ju att jag skulle uppträda en gång. Men nej då, tre gånger blev det (en för ettorna, en för tvåorna och en för treorna). Sista gången blev bäst, såklart. Failade lite på slutet, men men.. Min kompis filmade det, han ska skicka det till mig och sen ska det upp på youtube, moahaha!
Och sen har jag fått tillbaka resultat på två delar av NP i engelskan. På läsdelen fick jag 59/61, och på lyssningsdelen 26/30. Vet ni vad det betyder? Va? Jo, men MVG såklart! 
Sen var det ju så att hon ville diskutera de andra delarna med en annan lärare innan hon gav respons. Känns verkligen inte bra. Men det är bara att glädjas över att jag fick två mvg så länge, och hoppas på det bästa tills vidare.

XOXO
Babella

I tisdags träffades bandet för första gången. Har egentligen inte så mycket att skriva om det…
Vi gjorde det vi skulle, dvs vi bestämde bandnamn och mailade de vi ska hyra lokalen av. De svarade igår och sa att ett annat band höll på att boka in sig också, så vi har typ ställts i kö.. Vi får se hur det går. Hoppas de inte tar de tider vi vill ha bara.

Jag har ju inte fått mitt studiebidrag som jag ska heller. Har inte fått de senaste två månaderna. Men nu har de tagit reda på varför, och jag ska få mina 2100 pengar! Jag har tydligen inte varit inskriven på nån skola efter att jag slutade på PW. Men nu har de ändrat det, och jag får mina pengar! Happyface!

XOXO
Babella

Igår var första dagen på APUn. Började vid 07:30 och slutade vid 16.Jag var helt död efteråt, så det var därför det inte blev något blogginlägg igår. Men idag har jag någon sorts förkylning/influensa, så jag ligger hemma och tråkar.

Men hur som helst, igår. Skulle kunna berätta hur mycket som helst, men eftersom jag har tystnadsplikt får jag inte. Men jag kan berätta om en man som vi besökte igår. Han sa hela tiden hur söt jag var i min mössa. Utan honom hade jag nog inte överlevt dagen, det var så sjukt tråkigt. Jag är säker på en sak nu: Jag ska inte jobba med gamla. Aldrig i livet, inte efter dessa fyra veckor.

XOXO
~ Babella ~

Detta skrevs 24/10

Igår var underbar. Eller inatt snarare…
”Lektionerna” jag hade igår känns som minst tre dagar sen.
Är helt hjärndöd idag…

Jag gick upp vid 6, som vanligt, och åkte till skolan.  Vi hade inga riktiga lektioner, eftersom det var temadag, FN-dagen. Så vi gick på tre föreläsningar istället. Och dansade. På det första föreläsningen somnade jag, haha. Den var sjuuuuuuuuuuuukt seg, handlade typ om hur föreläsaren hade bott i en lite by i Peru från och till under 6 år. På den andra gick det lite bättre, eftersom den faktiskt var ganska intressant, handlade om barnhem i Peru. Sen var det lunch, blä. Vi får aldrig god mat… Hur som helst, sen skulle vi danska salsa, men vi dansade inte salsa, vi körde grundstegen och fjollade runt lite. Skitkul, eftersom det var skitsvårt. Alla totalfailade. Tredje föreläsningen var också helt okej, handlade om hur föreläsaren hade varit typ utbytesstudent i Indien.
Sen var jag så snäll att jag väntade i två timmat på att min pojkvän skulle sluta. Bara för att åka buss med honom… Det låter jättedumt i andras öron, men eftersom vi ses så lite gäller det att ta alla chanser man får. Så jag köpte lite godis och skulle gå bort till hans skola, Gripen (fatta hur långt det är att först gå från Tessin till centrum, och sen till Gripen), men en gammal kompis hann ifatt mig, så jag hakade på honom istället. Han skulle gå och träffa en annan gammal kompis, och de skulle äta på McDonalds. Så jag följde med, och passade på att nalla av deras mat, haha. Stackars dem… I alla fall, sen såg jag två tjejer i min klass, så då pratade jag med dem, och det slutade med att de skulle följa med mig till Gripen och titta på min pojkvän och bedöma om han var tillräckligt fin. Så då gick vi dit och fick vänta i typ en halvtimma, för han var sjukt seg på att gå från idrottssalen till sitt skåp. Men iaf, när mina vänner fick se honom så var han mer än godkänd. Inte för jag blev förvånad, men ändå.

Men när jag kommit så långt hade jag inte tid att skriva mer. Senare den dagen fick jag veta att min naprapat hade dött, så jag orkade inte skriva klart. Men nu ska jag äntligen berätta varför jag var så hjärndöd.

Jag antar att vi åkte hem tillsammans sen. Det gör vi alltid. När jag kommit hem tvättade jag (!) och lite sånt. Jag visste ju att jag skulle gå över till Felix sen, men när jag var så pass klar att jag kunde gå var det så mörkt att jag inte vågade gå själv. Är sjukt mörkrädd. Så jag smsade honom och sa att jag inte kunde komma. Men då svarade han inte bara ”okej, synd”, som de flesta andra gör, utan han skrev att de, dvs han, Frida och Fabian, kommer och hämtar mig. Jag fattade ingenting, men en stund senare plingade de på dörren för att hämta mig. Gulligare människor finns inte! Så då gick vi hem till Felix. Minns inte så tydligt vad vi gjorde i kronologisk ordning eller så, men vi kollade på Narnia, spelade och sjöng massor. Och dansade gjorde vi också! Jag hade sjukt kul. Det hade de med.
Efter ett tag kom Kevin med i gänget också. Kevin är Felix lillebror.

Vid midnatt kollade jag med Frida när vi skulle hem. Hennes pappa skulle hämta henne och skjutsa hem mig. Hon tyckte att två var lagom. Jag höll med då. När klockan blev två tyckte vi att vi kunde stanna ett tag till, och när klockan blev tre tyckte vi att vi lika gärna kunde sova kvar. Och det gjorde vi sen. Vid fyra kom jag på den briljanta idén som gjorde mig hjärndöd: Jag skulle vara uppe till 6. Då hade jag varit vaken ett dygn. De andra tyckte att det var en bra idé (man tycker det när klockan är 4 på morgonen och man har gått i skolan på dagen), så de skulle sitta uppe med mig. Men efter inte så länge blev vi jättetrötta allihopa. Så vi bestämde oss för att se på en till film, Ensam hemma blev det till slut. Att se på film för att hålla sig vaken när man är jättetrött är inte den smartaste idén man kan komma på. Men det tyckte vi då. Först gick Fabian och la sig, typ vid halv fem tror jag. Han somnade i sängen bara några meter ifrån teven. Jag fattar inte hur han lyckades. Men sov ordentligt gjorde han. Runt fem gick Felix och Frida och la sig. Då var det bara jag och Kevin kvar. Vi tröttnade lite på filmen och gick och kollade hur djupt de andra sov istället. Fabian sov som en stock. F&F sov inte alls. När filmen var slut var klochan lite över sex, och jag hade lyckats! JAg var nöjd, och för att fira gick jag och la mig i Kevins säng. Han tyckte att jag skulle sova där tydligen. Kommer inte ihåg varför. Men jag var tacksam för det. Alla kläder på såklart, på med hög musik och bara försöka sova. Det var lätt.

Vaknar av att min mobil ringer tre timmar senare. Det är dags att gå hem. Vi ska ha gäster. Jag ska vara trevlig. Lycka till.
Upptäcker att det ligger en filt över mig. Sötaste Kevin har lagt den på mig för att jag inte ska frysa! Sötaste Kevin… Går in och kollar om F&F är vakna. Det är de. Säger att jag ska dra, Frida hänger med. Skönt att få några minuter själv med henne. Hon är ju trots allt en av mina bästa vänner från 9b. Säger hej då till Fabian som vaknat till. Säger hej då till Kevin som sovit på soffan. Går hem. Är allmänt nöjd.

XOXO
~ Babella ~

Måndag, ljuva måndag! Eller vänta nu… Kanske inte va…

Idag har jag haft svenska. Jag skrev en rabiesfeministuppsats.
Sen hade jag engelska. Jag skrev snäll uppsats.
Sen hade jag samhällskunskap. Jag spelade spel på riksdagens hemsida.
Sen hade jag mänk (=människan socialt och kulturellt, tycker att min förkortning, mäsk, är bättre). Jag skrev uppsats om etnocentrism.

Min rabiesfeministuppsats (obs, inte seriös!!!):
Skillnaden mellan kvinnor och män är egentligen inte så stor. Vi har ju exakt samma organ och så. Fast sen finns det ju en hel massa teorier, t ex att kvinnans estetiska hjärnhalva är större än mannens, medan mannens logiska hjärnhalva är större. Det är såklart rent bullshit. Alla vet ju att kvinnan är mycket mer estetisk, logisk, smart, organiserad och ordentlig än män, Män är bara fysiska objekt som ska vara snygga och vältränade, och de ska försörja familjen.

Sen hann jag inte längre. Tyvärr. Hade varit kul att se hur det hade fortsatt.

XOXO
~ Babella ~