På tok för länge sen som jag bloggade senast. Jag antar att det helt enkelt inte hänt något speciellt i mitt liv, iaf inte nåt som jag känner att jag kan blogga om. Har inte riktigt haft lust, ork eller tid heller för den delen. Men nu när jag ligger i min säng och väntar på att min pojkvän ska spy klart på nedervåningen känner jag en liten saknad efter bloggandet. Så även om detta kanske inte är det trevligaste blogginlägget så behövs det, jag måste få skriva av mig...

Jo, men vi har ju spytt hela bunten. Det började med att jag mådde illa när vi kom hem i fredags. Sen kände jag att jag inte kunde äta middag. Så jag gick och la mig. Sen spydde jag. Och sju gånger till efter det. På lördagen låg jag med feber, sov nästan hela dagen. Idag känner jag min nästan frisk. Kan inte äta, bara lite i taget, och det enda jag ätit hittills är lite nyponsoppa, lite yoghurt och en macka. Rätt tråkig mat i längden.

På lördagen började pappa spy. Idag har han legat med feber. Knappt sett skymten av honom. Har kollat till honom lite då och då, sett till att han dricker och inte blir för varm. Ibland är det trots allt bra att läsa omvårdnadsprogrammet.

På eftermiddagen/kvällen idag började min pojkvän spy. Och för inte särskilt länge sen började även pappas fru spy. Nu är det bara att hoppas att inte mamma, som var på besök här idag, inte börjar hon med...

Och jag är glad att det är magsjuka/vinterkräksjuka, och inte någon form av massgraviditet.

Haha, fräschaste blogginlägget någonsin! Men som sagt, jag behövde verkligen skriva av mig. Och när det är så kan man skriva nästan vad som helst.

XOXO

Babella

 

Katrin

31 januari 2010 23:56

hahaha massgraviditet...

krya på er allihopa ;)

http://katrin.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, så jag har pretty much gett upp idén på att jag kommer få igång denna blogg igen. Dock har jag både twitter och tumblr för er som ändå vill följa mina knäppa tankar.   Twitter: http://twitter.com/#!/Ramevik Tumblr: http://frokenramevik.tu...

Känns som att jag varit borta i en evighet. Minns inte när jag bloggade senast. Minns inte vad jag skrev. Har haft en hektisk sommar I guess. Men nu är skolan igång igen, och jag tänker köra igång med veckans citat, bara för att jag är citatälskare. ...

Två veckor. Två jävla veckor. Det är så länge en man (om man ens kan kalla dem det än) står ut med mig numera. Är jag verkligen såååå... Ja, tråkig? Eller vad fan är problemet? Själv tror jag att jag helt enkelt är på tok för vanlig, eller åtminstone...

Tänk om jag bara kunde få spola tillbaka tiden och göra om, göra rätt... Skulle ge massor för det. Fattar inte hur allt kunde bli så fel så fort.   Jag känner verkligen att Gnesta inte är ett ställe för mig. Har bott här typ.. Ja, 7 år blev det v...

En kvinna står nedgrävd till midjan med bakbundna händer. Hennes man, far och söner kastar stenar på henne. På sönernas kinder rinner tårar, medan det på Sorayas kropp rinner blod.   Denna scen ut ”The Stoning of Soraya M” kommer aldr...