Fyfan. Måste bara få säga det igen. Fyfan.
En av mina favorit-vårdtagare dog förra veckan.

Imorse ville jag inte. Inte alls, ingenting. Möjligtvis ligga kvar i min säng och läsa det underbara bok jag håller på med. Inget annat. Världen kunde dra åt helvete.

Men men, jag var tvungen att jobba, så jag klädde på mig och gick ner. Tog ett steg ut. Kunde absolut inte andas. Tänkte att jag kommer aldrig klara av att jobba. Aldrig i livet. Men men, jag var ju tvungen att jobba.  Så jag började gå mot lokalen där vi träffas på morgonen. Efter kanske 100 meter frös jag så jag skakade i hela kroppen och kunde knappt andas. Vände om och tänkte att jag skulle få krypa ner i min säng igen. Men jag var ju tvungen att jobba, så jag vände om igen och gick till lokalen. Mina fingrar började bli lila när jag kom fram. Kom 10 minuter för sent. Fast min handledare var inte där, och jag blev jättenervös. Visade sig att jag inte alls var 10 minuter sen, utan 20 minuter tidig. Jätteskönt!

Kollade på när en tant stack sig själv med insulinsprutan. Duschade en annan tant och blev dyngsur om fötterna. Inte kul sen när vi gick ut i -14 igen. Träffade en mys-tant, såg till att hon fick medicin. Träffade en mys-gubbe, gjorde frukost till honom, letade fram hans cigaretter och tändare. Tände hans cigaretter och satte inte eld på hans obefintliga ögonbryn. Tur det.

Sen var det min favoritdel. Servera mat på ”Träffpunkten”, pensionärernas privata restaurang. Det är så underbart att träffa så mycket människor! Först förbereda, sen servera mat år dem, sen efterätt, och sen får vi sitta ner och prata med dem. Jag satt och pratade med en tant i säkert en halvtimma, minst. Hon berättade om sitt liv, verkligen intressant. Hon fyller 70 nästa år, så det är ju ”bara” 53 års skillnad. Men ändå är det så mycket skillnad på vilka världar vi lever i.
Och sen fick jag ett par jättesöta sockor/tofflor för små människor av henne. Kanske passar Leander snart 

Sen var det dags för mig att sluta. Jag som hade sett fram emot det, och så kändes det ändå vemodigt. Men jag ska ju dit imorrn och lämna julklapparna jag glömde ta med idag.. Och det är faktiskt fett skönt att aldrig mer behöva gå dit och jobba. Tänker försöka få jobb på ett annat ställe i sommar, något som inte har ett skit med hemtjänsten att göra!

XOXO
Babella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, så jag har pretty much gett upp idén på att jag kommer få igång denna blogg igen. Dock har jag både twitter och tumblr för er som ändå vill följa mina knäppa tankar.   Twitter: http://twitter.com/#!/Ramevik Tumblr: http://frokenramevik.tu...

Känns som att jag varit borta i en evighet. Minns inte när jag bloggade senast. Minns inte vad jag skrev. Har haft en hektisk sommar I guess. Men nu är skolan igång igen, och jag tänker köra igång med veckans citat, bara för att jag är citatälskare. ...

Två veckor. Två jävla veckor. Det är så länge en man (om man ens kan kalla dem det än) står ut med mig numera. Är jag verkligen såååå... Ja, tråkig? Eller vad fan är problemet? Själv tror jag att jag helt enkelt är på tok för vanlig, eller åtminstone...

Tänk om jag bara kunde få spola tillbaka tiden och göra om, göra rätt... Skulle ge massor för det. Fattar inte hur allt kunde bli så fel så fort.   Jag känner verkligen att Gnesta inte är ett ställe för mig. Har bott här typ.. Ja, 7 år blev det v...

En kvinna står nedgrävd till midjan med bakbundna händer. Hennes man, far och söner kastar stenar på henne. På sönernas kinder rinner tårar, medan det på Sorayas kropp rinner blod.   Denna scen ut ”The Stoning of Soraya M” kommer aldr...