Idag fyller jag 17. Om två dagar börjar jag skolan. Om 7 dagar flyttar jag hemifrån.

Det kanske blev den halvtaskigaste födelsedagen ever? Visst, jag blev lite firad idag. Men större delen av helgen har ändå gått ut på att fira andra.

I fredags hade min kusin fest, hade hur kul som helst och fick tre nya vänner. Dessutom sjöng de för mig på festen. Då blev jag glad. ^^

Igår firade vi morfar. Han fyller år efter mig, men visst vi firar morfar och ignorerar mig.

Idag så fick jag presenter men det var inte direkt så att vi firade mig.

Så jag vet inte, jag kanske bara är jävligt bitter? Eller har jag rätt att vara sur?

Att börja skolan känns trots allt bra. Längtar inte direkt efter att gå upp 6 och komma hem 6 men det är trots allt bara en vecka kvar på den skiten. Längtar däremot efter de andra i min klass trots att jag aldrig känt mig välkommen. Längtar efter att ha lektioner trots att jag förra året bara ville gå därifrån. Längtar efter att lära mig saker trots att jag hatar prov. Längtar efter att skriva uppsatser trots att jag egentligen hatar det.

Har nåt slagit slint i mitt huvud?

Och om en vecka flyttar jag ihop med min Jonathan i en liten etta mitt i Nyköping. Har nog aldrig längtat efter nåt så mycket som efter detta. Möjligtvis efter att träffa Jonathan efter första gången vi träffades.

XOXO

Babella