Idag fyller jag 17. Om två dagar börjar jag skolan. Om 7 dagar flyttar jag hemifrån.

Det kanske blev den halvtaskigaste födelsedagen ever? Visst, jag blev lite firad idag. Men större delen av helgen har ändå gått ut på att fira andra.

I fredags hade min kusin fest, hade hur kul som helst och fick tre nya vänner. Dessutom sjöng de för mig på festen. Då blev jag glad. ^^

Igår firade vi morfar. Han fyller år efter mig, men visst vi firar morfar och ignorerar mig.

Idag så fick jag presenter men det var inte direkt så att vi firade mig.

Så jag vet inte, jag kanske bara är jävligt bitter? Eller har jag rätt att vara sur?

Att börja skolan känns trots allt bra. Längtar inte direkt efter att gå upp 6 och komma hem 6 men det är trots allt bara en vecka kvar på den skiten. Längtar däremot efter de andra i min klass trots att jag aldrig känt mig välkommen. Längtar efter att ha lektioner trots att jag förra året bara ville gå därifrån. Längtar efter att lära mig saker trots att jag hatar prov. Längtar efter att skriva uppsatser trots att jag egentligen hatar det.

Har nåt slagit slint i mitt huvud?

Och om en vecka flyttar jag ihop med min Jonathan i en liten etta mitt i Nyköping. Har nog aldrig längtat efter nåt så mycket som efter detta. Möjligtvis efter att träffa Jonathan efter första gången vi träffades.

XOXO

Babella

 

28 feb 93

22 augusti 2010 23:34

Nästa gång du fyller 17 kidnappar vi dig, och firar utan familjen ;)

babella

23 augusti 2010 20:24

Gör så ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, så jag har pretty much gett upp idén på att jag kommer få igång denna blogg igen. Dock har jag både twitter och tumblr för er som ändå vill följa mina knäppa tankar.   Twitter: http://twitter.com/#!/Ramevik Tumblr: http://frokenramevik.tu...

Känns som att jag varit borta i en evighet. Minns inte när jag bloggade senast. Minns inte vad jag skrev. Har haft en hektisk sommar I guess. Men nu är skolan igång igen, och jag tänker köra igång med veckans citat, bara för att jag är citatälskare. ...

Två veckor. Två jävla veckor. Det är så länge en man (om man ens kan kalla dem det än) står ut med mig numera. Är jag verkligen såååå... Ja, tråkig? Eller vad fan är problemet? Själv tror jag att jag helt enkelt är på tok för vanlig, eller åtminstone...

Tänk om jag bara kunde få spola tillbaka tiden och göra om, göra rätt... Skulle ge massor för det. Fattar inte hur allt kunde bli så fel så fort.   Jag känner verkligen att Gnesta inte är ett ställe för mig. Har bott här typ.. Ja, 7 år blev det v...

En kvinna står nedgrävd till midjan med bakbundna händer. Hennes man, far och söner kastar stenar på henne. På sönernas kinder rinner tårar, medan det på Sorayas kropp rinner blod.   Denna scen ut ”The Stoning of Soraya M” kommer aldr...