Har precis kommit hem från övningskörning. Började igår, fortsatt idag, förhoppningsvis mer imorrn.

Igår var jag skitskraj för att ens släppa på bromsen. Körde utan gas eftersom det nästan gick för fort ändå. Fick näst intill panik när det kom in först en och sen en till bil på parkeringen där vi kör. Eller där jag kör kanske. Men känslan efteråt, när jag faktiskt hade kört typ 10 varv där... När jag kört bil första gången... Kan ara säga att jag var grymt glad och stolt över att jag lyckades köra så fort som jag gjorde!

Jag körde i hela 10 km/h.

Idag regnar det, vilket betyder att problemet jag hade igår (solen i ögonen) inte fanns, men jag hade ett nytt problem: det regnade. Det var så mycket regn på rutan att jag inte såg nåt. Hmm, hur har de tänkt att man ska kunna köra bil i regn egentligen? Sen visade mamma mig en underbar funktion, vindrutetorkaren!

På parkeringen stod det dessutom ett lastbilssläp idag. Jag fattade inte riktigt hur jag skulle ta mig runt det först, men det gick. Puh, tänk om jag krockat? Hade inte blivit bra..

Efter sådär en 10 varv på parkeringen sa mamma att nu ska du ta och gasa lite också! Nejnejnej det går redan för fort! tyckte jag. Men jag hade tydligen inget val. Så jag gasade när jag stod stilla (hade handbromsen i tror jag?), tydligen för mycket för mamma skrattade och sa att jag inte skulle gasa så mycket för då skulle det minsann gå fort. Jahapp, tänkte jag, gasen är alltså känsligare än bromsen och kopplingen. Sen när jag skulle gasa på riktigt, när jag inte stod stilla alltså (eh..?), då gick det attans fort alltså, ni skulle bara se hur jag for fram!

Jag körde i hela 20 km/h.

Nu när jag sitter här hemma känns det riktigt skönt att jag inte behöver köra på riktig väg än. Jag skulle vara en riktig fara för samhället. Men om ett tag, då får ni hålla er inne för då kommer jag farandes på gatorna, förhoppningsvis snabbare än jag klarar av nu!

XOXO

Babella

 

28 feb 93

7 augusti 2010 21:52

Underbar läsning. Eftersom övningskörningen än så länge undgått mig borde jag inte skratta, men det var svårt att låta bli ;)

 

Anneli Lundberg

8 augusti 2010 00:05

Amanda! Du är bara för skön! Väldigt intressant att följa dig i ditt övningskörande. Synd o skratta men du skriver så härligt. Du får mig att minnas när jag själv övningskörde, hur rädd jag var men också så stolt jag blev när jag klarade saker o ting. Det kommer att gå bra för dig. Lycka till med körandet / kram moster Angla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, så jag har pretty much gett upp idén på att jag kommer få igång denna blogg igen. Dock har jag både twitter och tumblr för er som ändå vill följa mina knäppa tankar.   Twitter: http://twitter.com/#!/Ramevik Tumblr: http://frokenramevik.tu...

Känns som att jag varit borta i en evighet. Minns inte när jag bloggade senast. Minns inte vad jag skrev. Har haft en hektisk sommar I guess. Men nu är skolan igång igen, och jag tänker köra igång med veckans citat, bara för att jag är citatälskare. ...

Två veckor. Två jävla veckor. Det är så länge en man (om man ens kan kalla dem det än) står ut med mig numera. Är jag verkligen såååå... Ja, tråkig? Eller vad fan är problemet? Själv tror jag att jag helt enkelt är på tok för vanlig, eller åtminstone...

Tänk om jag bara kunde få spola tillbaka tiden och göra om, göra rätt... Skulle ge massor för det. Fattar inte hur allt kunde bli så fel så fort.   Jag känner verkligen att Gnesta inte är ett ställe för mig. Har bott här typ.. Ja, 7 år blev det v...

En kvinna står nedgrävd till midjan med bakbundna händer. Hennes man, far och söner kastar stenar på henne. På sönernas kinder rinner tårar, medan det på Sorayas kropp rinner blod.   Denna scen ut ”The Stoning of Soraya M” kommer aldr...