"Ja, och det här är ju Amanda" sa SYV.
"Hej, Yngve", sa Yngve.
"Hej, Marie-Louise, mamma", sa mamma.
"Ja, eller såhär: Hej, Yngve, pappa", sa Yngve.
"Näää..." sa mamma.
"Jo, jag är visst pappa!"
"Jo, kanske det, men inte till Amanda..."
"Nej nej. Eller såhär: Hej, Yngve, bilförare!"
Där är mitt första möte med min nya mentor (om jag börjar på Tessin, vilket jag tror att jag ska). Mitt första intryck var att det var nåt fel på honom. Sen insåg jag att han bara har sjuk humor. Kanske inte så stor skillnad egentligen om man tänker efter... Helt enkelt en skön snubbe, och en skön klass! Det kändes hemma, jag passade in på ett sätt som jag inte gjorde på PW. Åh, vad jag kommer sakna alla! Alla estet-treor som är så snälla. Och alla ettor! Har ju vänner i alla klasser nästan... Eller ja, jag känner åtminstone folk i nästan alla klasser. Känner ingen på varken handel eller iv... Men skitsamma. Detta är antagligen helt sjukt ointressant.
Mamma ska ringa PW på måndag, hoppas jag, och kolla när jag får träffa chefen för lärling där. Men just nu känns det faktiskt inte som att lärling är nåt för mig. Just nu alltså. På måndag kanske det är det igen. Man vet aldrig med mig...

Men det får jag väl skriva om då. Nu tänker jag faktiskt skriva om Leander. För han är född! Han föddes 1 oktober 20:47, och alla mådde bra. Han vägde ca 3,7 kilo och var 53 cm lång, tror jag. Jag träffade honom igår. Jag tyckte att han var på tok för varm, och att han andades alldeles för snabbt. Men E&E sa att det skulle vara så. Men idag åkte de till sin barnmorska för all kolla om allt verkligen var okej. Nu är de på nåt sjukhus i Eskilstuna. Jag hade rätt, han skulle inte vara så varm och andas så fort. Inatt drömde jag om att han blev jättesjuk och dog, och sen mitt på dagen ringer pappa och berättar att de är på sjukhus. Jag har varit på helspänn hela dagen. Doktorn sa att han kan vara allt mellan lite förkyld och ha lunginflammation. Jag hoppas att han är förkyld!!! Stackars liten...
Han är verkligen jätteliten! Och han väger ingenting! Man han är så sjukt söt, jag ville inte åka när jag väl träffat honom. Jag hoppas jag får sitta barnvakt snart! Men det lär ju inte hända det närmaste halvåret, om ens det närmaste året...

Och nu läser jag för övrigt Stenhuggaren av Camilla Läckberg. Har bara läst ett par sidor, men jag är redan fast. Hon är en så sjukt bra författare! Även om man inte måste ska man läsa böckerna i ordning, alltså Isprinsessan först, sen Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågeln, Tyskungen, Sjöjungfrun, Fyrvaktaren. Läste nyss på Wikipedia att hon skrivit nån till roman för jultidningen Allas 2006. Verkar bra den med, får se till att försöka få tag i den. Den gavs ut mellan Olycksfågeln och Tyskungen, men jag tror inte den är ett måste för att förstå resten av böckerna... Snöstorm och mandeldoft heter den iaf, om nån är intresserad.

Nu ska jag inte skriva mer, för då blir det bara babbel, och det är inte särskilt kul att läsa.

Kram på er!

~ Babella ~

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, så jag har pretty much gett upp idén på att jag kommer få igång denna blogg igen. Dock har jag både twitter och tumblr för er som ändå vill följa mina knäppa tankar.   Twitter: http://twitter.com/#!/Ramevik Tumblr: http://frokenramevik.tu...

Känns som att jag varit borta i en evighet. Minns inte när jag bloggade senast. Minns inte vad jag skrev. Har haft en hektisk sommar I guess. Men nu är skolan igång igen, och jag tänker köra igång med veckans citat, bara för att jag är citatälskare. ...

Två veckor. Två jävla veckor. Det är så länge en man (om man ens kan kalla dem det än) står ut med mig numera. Är jag verkligen såååå... Ja, tråkig? Eller vad fan är problemet? Själv tror jag att jag helt enkelt är på tok för vanlig, eller åtminstone...

Tänk om jag bara kunde få spola tillbaka tiden och göra om, göra rätt... Skulle ge massor för det. Fattar inte hur allt kunde bli så fel så fort.   Jag känner verkligen att Gnesta inte är ett ställe för mig. Har bott här typ.. Ja, 7 år blev det v...

En kvinna står nedgrävd till midjan med bakbundna händer. Hennes man, far och söner kastar stenar på henne. På sönernas kinder rinner tårar, medan det på Sorayas kropp rinner blod.   Denna scen ut ”The Stoning of Soraya M” kommer aldr...