Jag lider av arachnofobi (eller araknofobi), dvs spindelskräck.

När jag ser en spindel och springer iväg eller börjar gråta brukar jag ofta få höra "skärp dig", "den är inte farlig" och så vidare. Grejen är att det är inte det som är problemet. Jag tror inte att spindeln ska ta en tugga av mig (vilket dock skulle vara extremt skrämmande). Jag kan heller inte skärpa mig.

Såhär är det:

Fobi är ett psykiskt funktionshinder kan man säga. Det är lätt för dig att säga till mig att skärpa mig, men skulle du säga så till en människa med downs syndrom? Nej just det. Det är lika illa båda två.

Att jag har fobi kan jag inte rå för. Jag vill inte vara rädd, jag vet att det är dumt och irrationellt eftersom den inte kan skada mig.

På wikipedia står det så här:

Fobi är en irrationell ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer. Det vanligaste symptomet för denna rubbning är den orimliga viljan att undvika fruktade saker. När rädslan är bortom ens kontroll, eller om rädslan inkräktar på det dagliga livet, kan en diagnos under en av ångeststörningarna göras.

[...]

Många fobier kan spåras tillbaka till en speciell utlösande händelse, vanligtvis en traumatisk erfarenhet under en låg ålder.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fobi

Arachnofobi är rädsla för spindlar. Trots att många spindlar är harmlösa, får en person med arachnofobi panik eller känner obehag i närheten av en. Ibland kan även ett objekt som påminner om en spindel trigga en panikattack för arachnofobiker. Det är en mycket vanlig fobi i mild form, och även kraftigare irrationell skräck förekommer oftare än till exempel erotofobi eller agorafobi.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Arachnofobi

Så snälla, sluta behandla mig som att jag är onormal, dum i huvudet, vill vara rädd, tror att spindeln ska äta mig etc. Inget av det stämmer. Okej?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, så jag har pretty much gett upp idén på att jag kommer få igång denna blogg igen. Dock har jag både twitter och tumblr för er som ändå vill följa mina knäppa tankar.   Twitter: http://twitter.com/#!/Ramevik Tumblr: http://frokenramevik.tu...

Känns som att jag varit borta i en evighet. Minns inte när jag bloggade senast. Minns inte vad jag skrev. Har haft en hektisk sommar I guess. Men nu är skolan igång igen, och jag tänker köra igång med veckans citat, bara för att jag är citatälskare. ...

Två veckor. Två jävla veckor. Det är så länge en man (om man ens kan kalla dem det än) står ut med mig numera. Är jag verkligen såååå... Ja, tråkig? Eller vad fan är problemet? Själv tror jag att jag helt enkelt är på tok för vanlig, eller åtminstone...

Tänk om jag bara kunde få spola tillbaka tiden och göra om, göra rätt... Skulle ge massor för det. Fattar inte hur allt kunde bli så fel så fort.   Jag känner verkligen att Gnesta inte är ett ställe för mig. Har bott här typ.. Ja, 7 år blev det v...

En kvinna står nedgrävd till midjan med bakbundna händer. Hennes man, far och söner kastar stenar på henne. På sönernas kinder rinner tårar, medan det på Sorayas kropp rinner blod.   Denna scen ut ”The Stoning of Soraya M” kommer aldr...