Kan inte komma på att jag har sagt att jag skulle åka till Kiruna. Nu har jag det iaf.

Den 28:e juni åkte jag, min pojkvän och hans lillebror in till Arlanda och satte oss på ett flyg till Kiruna. Jag hatar verkligen att flyga, det suger.. Det gick i alla fall bra. Vi dog inte, obviously. Anyways, vi åkte in till Kiruna och åt bland annat. Hann inte se kyrkan men det kanske finns tid för det en annan gång.

Sen åkte vi till stugan vid Iso kuusijärvi, delvis Jonathans pappas stuga, han delar den med sina syskon om jag förstått det rätt. Anyways så blev jag kär direkt när vi kom dit. Det var så perfekt allting, jättevackert.. Det finns ingen täckning där så jag kunde inte använda mobilen, och inte fanns det nån el heller. Jag tyckte att det lät jättejobbigt först men när jag väl var där var det jätteskönt, och nu känns det nästan jobbigt med alla moderna elprylar överallt.

I stugan ska man jobba. Det fattade jag först nån dag innan vi åkte. Och eftersom jag egentligen är ganska slö kändes det rätt så jobbigt. Men det var inte alls lika jobbigt som jag trodde det skulle vara, fast det var rätt jobbigt dagen efter jag hade överansträngt min hand.. 

Sen var det Kirunafestivalen också. Vi såg Amanda Jenssen och Dead by April. Rätt ballt att stå längst fram på Dead by April. Jag kan se mitt hår på en bild de har på facebook, de fotade publiken alltså. Rätt ballt var ordet.

Finns väl inte så mycket mer att säga.. Jo hemresan. Vi åkte bil ner. Började på måndagkvällen och var framme onsdag morgon, och då stannade vi en dag i Östersund på Multi Challenge eller nåt sånt. Det var sjukt skönt att komma hem.

En bild på Iso kuusijärvi.   

XOXO

Babella

 

Mamlan

10 juli 2010 15:17

Visst är det härligt när man ger sig in i nåt man först är lite tveksam till, och sen är det bara hur bra som helst. Då lär man känna en ny bit av sig själv :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej, så jag har pretty much gett upp idén på att jag kommer få igång denna blogg igen. Dock har jag både twitter och tumblr för er som ändå vill följa mina knäppa tankar.   Twitter: http://twitter.com/#!/Ramevik Tumblr: http://frokenramevik.tu...

Känns som att jag varit borta i en evighet. Minns inte när jag bloggade senast. Minns inte vad jag skrev. Har haft en hektisk sommar I guess. Men nu är skolan igång igen, och jag tänker köra igång med veckans citat, bara för att jag är citatälskare. ...

Två veckor. Två jävla veckor. Det är så länge en man (om man ens kan kalla dem det än) står ut med mig numera. Är jag verkligen såååå... Ja, tråkig? Eller vad fan är problemet? Själv tror jag att jag helt enkelt är på tok för vanlig, eller åtminstone...

Tänk om jag bara kunde få spola tillbaka tiden och göra om, göra rätt... Skulle ge massor för det. Fattar inte hur allt kunde bli så fel så fort.   Jag känner verkligen att Gnesta inte är ett ställe för mig. Har bott här typ.. Ja, 7 år blev det v...

En kvinna står nedgrävd till midjan med bakbundna händer. Hennes man, far och söner kastar stenar på henne. På sönernas kinder rinner tårar, medan det på Sorayas kropp rinner blod.   Denna scen ut ”The Stoning of Soraya M” kommer aldr...